Ibland säger kroppen bara stopp. När den inte längre orkar säger den ifrån på det enda vis den kan, den spjärnar emot allt den orkar. Jag har ju sett tecknen i flera veckor; nackont, stelt ryggslut och ischias, höfter som inte vill öppna sig, migrän... Så egentligen borde jag inte blivit förvånad när jag först i fredags plötsligt fick världens nack- och ryggvärk för att sedan liksom förlora förmågan att producera värme. Dagen efter låg jag och vred mig i smärtor; allt gjorde ont. Magen började och sedan spred det sig liksom ut tills allt bara värkte. Sedan dess har det kommit och gått, men jag har i princip ingen matlust och det gör mig obeskrivligt trött. Så nu blir det en lugn kväll, enkel mat (pasta o köpeköttfärssås, min sjukmat), lite transkribering och tidig sänggång. Om jag orkar ska jag försöka få in ett litet yogapass för att hitta mitt lugn.