Breath in

Ibland säger kroppen bara stopp. När den inte längre orkar säger den ifrån på det enda vis den kan, den spjärnar emot allt den orkar. Jag har ju sett tecknen i flera veckor; nackont, stelt ryggslut och ischias, höfter som inte vill öppna sig, migrän... Så egentligen borde jag inte blivit förvånad när jag först i fredags plötsligt fick världens nack- och ryggvärk för att sedan liksom förlora förmågan att producera värme. Dagen efter låg jag och vred mig i smärtor; allt gjorde ont. Magen började och sedan spred det sig liksom ut tills allt bara värkte. Sedan dess har det kommit och gått, men jag har i princip ingen matlust och det gör mig obeskrivligt trött. 
Så nu blir det en lugn kväll, enkel mat (pasta o köpeköttfärssås, min sjukmat), lite transkribering och tidig sänggång. Om jag orkar ska jag försöka få in ett litet yogapass för att hitta mitt lugn.

Inte på riktigt

Jag trodde att det var sånt som händer andra, inte mig.
Jag trodde att det var sånt som sas av sjuka människor, inte såna i min närhet.
Jag trodde att det var sånt vanliga människor på sin höjd tänkte och genast skämdes över efteråt, men aldrig sa högt.
Kanske är det så att det skrivna ordet ibland känns lättare. Kanske är det så att när du inte säger det rakt ut, utan bara skriver det på ett tangentbord känns det inte som en lika stor grej. Kanske är det så att du tror att det som sägs på internet inte är lika mycket "på riktigt".
Jag hoppas inte att du blir våldtagen.
Jag tänker inte hänga ut ditt namn och din adress på internet.
Jag hoppas att du en dag skäms. 
.
------------------------------
.
It's really scary how people think it's ok to say some of the most hurtful, scary and insensitive things on the internet. Not even in my wildest dream did I ever think that someone would say something like this to me, but apparantly all it took was disagreeing on the basic principles of our justice system. Apparantly it doesn't even have to be a complete stranger, it could be someone you've gone to school with. Apparantly I deserve to get raped. Yeah that ought to show me.

Fear of the dark

Vet ni vad jag är rädd för? Så där sånt-som-gör-det-svårt-att-sova-rädd. Människor som känner sig svikna, försmådda eller bara som att hela universum är orättvist mot dem. För såna människor, de är som tickande bomber. När som helst kan de detonera, utansynbar anledning, på vem som helst. Och då finns det ingenstans att gömma sig. 

Liknande inlägg